södergran

Till fots
fick jag gå genom solsystemen,
innan jag fann min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma ifrån det,skakande luften,
till andra måttlösa hjärtan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0