asafroling

Vill kasta mig ut och veta att jag aldrig når botten.
Ett fall som enbart saktar ned när de varma vindarna 
håller mig i ett fast grepp, med starka armar och smekande händer.
Men låt mig åter falla fritt  när kylan biter mig.

Utan vingar,skärm och rep kan jag falla fritt,
ostörd känna.

Vill dyka med huvudet före, ut och iväg.
Smällar vändes snart ryggen, vidare i en vid båge
ut i mitt liv.
Som Edith , där finns min röda klänning ,mitt hjärta.